”I ett litet förråd i Värmland hittades nyligen några tavlor som visat sig haft ett verkligt inflytande i utvecklingen av modernismen.”Detta är ett citat från inledningen av den fiktiva dokumentärfilm jag skapade som konstnärligt forskningsprojekt, vilket ingick i mitt avslutande självständiga arbete på IBIS, Konstfack. Filmen med titeln ”Autoismens Apostlar” som blev under 20 min lång visades rullande i en TV-monitor i samband med Konstfacks vårutställning. Filmen handlar om upptäckten av en hittills okänd konströrelse som florerade i Paris i början 1900-talet och som påverkade futurismen och kubismen genom sin fascination över och ockulta dyrkan av, olika motordelar. Några gånger visades den på stor duk och vid ett tillfälle anordnade jag ett samtal efter visningen där en moderator från Konstfack och konstexperten från Lund samtalade. Av frågorna från publiken förstod jag att en del personer tolkade filmen som en sann berättelse.Vilka berättarmässiga och filmiska grepp bidrar till att den aktuella filmen framstår som trovärdig? Forskningen kring att skapa dokumentärfilmen gjordes mot bakgrund av att vi lever i en tid när behovet av mediekompetens och källkritiskt kunnande ökar. Med hjälp av socialsemiotiska analysmetoder och multimodala begrepp analyserade jag filmen. På så sätt fick jag syn på hur filmens verklighet kan representeras, hur aktörerna i filmen positionerar sig, (vilket indirekt visar hur betraktaren positioneras) och hur filmen inom den här specifika genren organiserar mediets olika modes för att skapa trovärdighet och begriplighet. Vilka mediepedagogiska möjligheter framträder ur undersökningen? Min undersökning kan ses som en diskurs-analys av dokumentärfilmsgenren. Att göra elever medvetna och kritiska genom att arbeta med att skapa fiktiva berättelser i en viss genre ser jag som ett möjligt mediepedagogiskt projekt i skolan. Detta skulle kunna ge bättre förutsättningar för elever att tolka och kritiskt granska budskap i de medier de omger sig med.