Detta masterarbete är en artist/researcher/teacher, eller a/r/tography studie av lärande och utveckling. Arbetet antar ett posthumanistiskt perspektiv, som medger ett rhizomatiskt förhållningssätt till det empiriska materialet som består av minnesberättelser och en konstnärlig process och metod. Diffraktion används som övergripande metod tillsammans med a/r/toraphy; artist/researcher/teacher, för att öka möjlighetrana att - utforska det vi redan vet om lärande för att synliggöra det vi ännu inte vet. Det rhizomatiska förhållningssättet präglar och genomsyrar hela arbetet både i analysen av teori, metod, emperi, liksom viss disposition av text och bild. Det empiriska materialet består av korta minnesberättelser som handlar om spatiala intryck jag upplevt under mitt liv, samt en konstnärlig process vilket är en del av masterarbetet, den konstnärliga processen resulterade i en skulptur på Konstfacks vårutställning 2017.