Studier pekar på att skolan upprätthåller segregerande diskurser trots motsatta intentioner. Idetta projekt har deltagare i olika åldrar med skild kulturell härkomst och kunskap i svenskasamlats för att i en workshop bygga drakar som vi sedan flyger tillsammans efter engemensam lunch. Hur möjliggörs interaktion mellan deltagare i projektet? Hur utvecklargruppen gemenskap och/eller samhörighetskänsla genom det konstnärliga arbetet? Hurpåverkar de valda pedagogiska strategierna förutsättningarna för mellanmänskliga möten?Här skapas ett mellanrum där vanliga normer sätts ur spel med hjälp av bildpedagogiskamedel för att påvisa alternativa handlingsmöjligheter till de rådande beteendemönstren.Samtidskonsten har genom bildämnet en naturlig plats i skolundervisningen och projekt somdetta kan därför ingå i undervisningen. På så vis skulle ett rum som inte införlivar skolansinstitutionella begränsningar kunna beredas eleverna. I resultatdelen synliggörs depedagogiska greppens betydelse för interaktionen. I slutdiskussionen reflekteras det dels överhur lärare kan använda liknande projekt för att tillsammans med elever lyfta ochproblematisera olika oönskade företeelser och vinna förståelse för hur vi är delaktiga ikonstruerandet av dessa, dels över microtopins möjlighet till världsförändrande effekter.Den gestaltande delen av undersökningen inviterar besökaren att själv tolka och ge verketdess mening genom att ta del av filmmaterialet som genererats under projektdagen. Dettavisas som en installation med tre stora projektioner i ett rum som ”ramas in” av deltagarnasdrakar.