Jag fick en fråga om hur relationen mellan mina olika målningar ser ut. För mig är det viktiga inte hur målningarna relaterar till varandra, utan hur de relaterar till oss som betraktare. Kan vi se dem som någon slags speglar? Eller tillstånd? Befinner vi oss där med dem? Eller står vi på utsidan och tittar in? Är vi närvarande på samma sätt?

I denna essä vill jag närma mig mitt måleri genom att diskutera några olika aspekter som alla relaterar till mötet mellan betraktare och verk: blicken och dess maktrelationer, tidsrymder, målningens integritet och närvaro: hur verket sträcker sig utåt och inåt, de rum som skapas. Jag vill reflektera och ställa frågor, vilka jag, kanske, kan svara på genom måleriet.