Projektet #visavärlden fokuserar lika mycket på att lära ut tolkning om konst som det själva skapandet av egen konst. Genom moment där eleverna exponeras för, tolkar och diskuterar konst skaffar de kunskaper och inspiration för att sedan producera sina egna verk. Moment som 'duschen', där de blir översköljda av olika verk och konstnärer, 'bildpromenaden', där de analyserar och tolkar verk utifrån vad de ser och tänker, och 'frågorna', ett hjälpmedel för eleverna att själva komma fram till vad de tycker är viktigt och vill dela med sig. Efter att ha skaffat kunskap och insikt har eleverna i projektet jobbat flitigt för att kunna ställa ut sina verk. Detta är deras berättelser, röster och perspektiv på världen. Nyckelordet i detta arbete är “att berätta”, vilket involverar ett narrativ, en röst och identitet. I skolans läroplan finns skrivet att dessa begrepp skall bearbetas i bildämnet. Genom att själv berätta och ta del av andras berättelser ökar förmågan att kunna se och lära känna sig själv vilket är en förutsättning för att kunna reflektera över sin egen värld och identitet och bli öppen för andra människors liv och livsberättelser. Men både som lärare och elev har jag saknat en pedagogisk metod som öppnar möjligheten för barn och ungdomar att arbeta med sina berättelser och sin identitet. Detta arbete är ett svar på denna avsaknad.