Syftet med undersökningen är att se hur en kurs i ett praktiskt-estetiskt ämne skulle kunna fungera om den gavs helt på distans. Undersökningen fokuserar bl.a. på användandet av rörlig bild, text, ljud, foto och internet som kommunikationsmedel. Materialet undersöker vad som kan fungera och inte fungera med en distanskurs i ett praktiskt-estetiskt ämne. Ett praktiskt-estetiskt ämne har av tradition varit beroende av pedagogens fysiska närvaro för att t.ex. lära ut ett handarbete. Därför ligger utmaningen i att använda nya kommunikationsmedel för att förmedla handens kunskap. Hur förmedlas handens kunskap på distans? Hur kan en kurs i textilslöjd utformas och genomföras helt på distans? Vilka fördelar och nackdelar finns det med att bedriva ett praktiskt-estetiskt ämne helt på distans? Undersökningen visar att det krävs stor tydlighet av undervisningsmaterialet för att eleven ska förstå och kunna utföra praktisk-estetiska ämnen på distans. Om en elev känner att en uppgift är svår kan det underlätta att ha ett ansikte att se på och tala till. Det främsta problemet med distansstudier är pedagogens svårighet att finnas till för eleven just när hen behöver stöd. Den här studiens undersökande och analyserande arbete resulterade även i en visuell gestaltning. Den gestaltande delen av undersökningen har varit ett redskap för min undersökning. Testerna består av olika delar som innehåller text, stillbild och rörlig bild för att se hur kommunikation mellan student och pedagog kan fungera på distans. Gestaltningen föreställer filmsekvenser projicerade på vit vägg, en vit soffa, bord med nystan och virknålar placerade på och vid bordet i en korg. Projektionerna förställer samtal via webbkamera mellan pedagog och informant och en instruktionsfilm om hur man virkar en mormorsruta. Syftet med gestaltningen är att bjuda in åskådaren att delta genom att sätta sig i soffan, titta på instruktionsfilmen och virka en mormorsruta.

Nyckelord: Distanskurs, Textilslöjd, Multimodala redskap, Handens kunskap, Estetiskt-praktiskt ämne