Jag har gett mig ut på jakt, där min jaktmark är ett oändligt stort fält, och där jag förvisso vet att jag kommer att återvända hem utan byte. Men nog känner jag vittring, ibland en stank, av mitt innersta, som jag omringar med mina arbeten. Jag har valt att kalla mitt examensarbete för "Jag — undersökningar" av den enkla anledning som med all säkerhet framgår i namnet. Mitt arbete har under denna period endast haft en riktning, vilket har varit riktad in mot mig själv. Att ens spegel bild är falsk och spegelvänd, och att man som rena narcissister endast ser sig själv genom andra är tankar som har spökat i huvudet på mig under en period, - vad vet man om sig själv? och har därför blivit nyfiken på att undersöka hur man kan "se" sig själv på bästa sätt och när man känner mest som en människa. Texterna som ni kommer att läsa är mina reflektioner över läsningar av klassiska, måhända ålderdomliga, psykologiska teorier och begrepp. Jag ska genast passa på att, näst intill ursäkta mig för att jag ganska fritt använder mig av och tolka dessa begrepp genom en ganska begränsad kunskapsnivå. Här understryks alltså att jag inte är någon psykolog inte någon filosof heller för den delen, men är föralldel en konststudent. Så att använda mig av lite friare tyglar vad det gäller teoretiska läsningar måste ändå ses med vänligt bemötande, så länge ni inte ta mig på orden, förutom när det inte gäller mina arbeten som får sin chans till prövning om några veckor.
En PDF av uppsatsen finns arkiverad i DiVA och kan hämtas av administratör