Det här är en studie av lärarkroppens rörelser i bildsalen. Arbetet antar ett posthumanistiskt perspektiv där lärarkroppen, elevkroppen och rummet rör sig i en samskapande dans och därj ag använder mig av en rytmanalys för att sakta ner och synliggöra den komplexa koreografin. Min rytmanalys rymmer kroppen, sinnen och känslor, den uppenbarar sig som sensorisk autoetnografi och kan beskrivas med ett nyckelord: rörelse.

Jag tar kroppen på allvar genom att argumentera för dess betydelse för vårt tänkande, för det förkroppsligade medvetandet och genom att ta tillvara mina egna kroppsliga erfarenheter. Kroppen är nödvändig för våra tankar, för våra relationer till omvärlden, vår rumsuppfattning, vårt minne, våra begrepp, våra rörelser, våra känslor och vår inlärning.

Det empiriska materialet består av videoobservationer och minnesanteckningar som undersöker hur jag rör mig i bildsalen och hur jag upplever lärarkroppen som verktyg. Studien intar även ett dubbelt perspektiv där en konstnärlig process tillåts undersöka och bearbeta empirin. Den konstnärliga processen resulterade i en skulptur i tejp och ett videoverk på Konstfacks vårutställning 2023 .Texten upplevs med fördel i Word för att få tillgång till bildsalens rörelser genom rörligabilder i GIF-format.