I mitt mastersarbete undersöker jag ett mellanrum i tid och rum med en grupp förskolebarn som medforskare. Viutforskar en byggarbetsplats och skapar egna berättelser om platsen. Undersökningen genomförs tillsammansmed barn från en förskola i området. Syftet är att låta barnens upplevelser leda forskningen. Det är ett sätt att seplatsen ur barnens perspektiv och synliggöra att det finns oändligt många olika sätt att uppleva plats. I Stockholmpågår ständig ombyggnad och nybyggnad och jag ser byggarbetsplatserna som mellanrum i tid och rum. I vårundersökning gör vi vandringar i området, samlar föremål, bygger koja, gräver fram insekter, möter byggarbetareoch poliser. Vi träffas också på förskolan och pratar om vad vi sett och gjort, undersöker materialet vi samlat inoch bygger nya föremål. Vårt arbete blir en slags utvidgning av det mellanrum vi undersöker. Genom att aktiveramaterial och tid sätter barnen platsen i rörelse och de utforskar den med kroppen som redskap.Jag använder ett posthumanistiskt perspektiv i min analys och utgår från begreppen intra-aktion, tillblivelse,samtidighet och görande. Tillsammans skapar vi ny historia om en plats som är i ständig förändring. Vår praktikär ett kunskapande, där kunskap blir till i görandet och i mötet med plats, material och människor.För mig är barnens blick en ögonöppnare för vad platsen kan bli och därmed en viktig del i planering ochförändring av staden. Barnens erfarenhet och kunskap blir en del av samtalet om hållbar stadsutveckling.