The main focus for this essay is to describe the relationship between human and nature through a material investigation that takes its shape through sculpture. With the help of a fairytale-like story the reader can share the creation of the sculpture and how my thoughts flow through the process that will result in an exam project. Rooted in earlier projects I discuss the crash between civilization and the wilderness as well as talking about the likeness of the creative process and child play. I also discuss the body's place in the forest and the loneliness that we humans created that has cut us off from the rest of the creatures and plants in the forest. My aim is that in the final piece I will create a fiction place where these can be joined together again. A place where the human connects with the others through their bodies. I also want to show a glimpse of a lost world that gets further away from our awarness as we grow up. A place were magic is possible.

Huvudfokus i den här essän är att beskriva sambandet mellan människa och natur med hjälp av en materialbaserad undersökning som tar sitt slutliga uttryck i en skulptur. Med hjälp av en sagoliknande berättelse får läsaren ta del av skapandeprocessen som slutligen leder fram till examensarbetet. Med utgångspunkt i tidigare projekt diskuterar jag relationen mellan civilisationen och det vilda såväl som likheten mellan den kreativa processen och barnens lek. Kroppens plats i skogen och den ensamhet vi människor skapat för oss själva genom att ta ett stort avstånd från allt annat i skogen är ett annat ämne som tas upp. Min målsättning med det slutgiltiga arbetet är att skapa en plats där människan återförenas med de andra kropparna som finns i skogen samt att återge en glimt av en magisk plats som försvinner och blir blekare under tiden vi lämnar barndomen och växer upp.