Det här är ett arbete som rör frågor om lek och lärande samt hur vi genom det visuella språket kan skapa berättelser om oss själva och vår omvärld. Allt visuellt som omger oss formar våra handlingar och vårt sätt att tänka. Vi upplever därför inte världen så som den är, utan som den växer fram genom användandet av olika verktyg. Genom leken, med eller utan leksaker, ges barnen möjlighet att prova olika fiktiva roller och identiteter. Vilka skulle kunna ligga som grund för den egna identitetskonstruktionen.

Syftet med undersökningen är att, utifrån barns och ungas perspektiv, titta närmare på hur olika leksaker kan användas som verktyg för meningsskapande. Undersökningen är en kvalitativ etnografiskt inspirerad studie som bygger på barns samtal och tankar om olika leksaker. Bland annat de leksaker som presenteras i filmen Toy Story 3.

Resultatet av undersökningen presenteras dels genom denna uppsats men även genom ett gestaltande arbete som består av en hemsida. På hemsidan finns utöver textbaserad information även en stor del av de bilder och filmer som skapats inom ramen för undersökningen. 

Under mitt arbete blev det uppenbart att vuxna människor har mycket att lära genom det som barnen visar och berättar om sina leksaker. Genom informanternas egna ord och bilder blir det tydligt att det vi lär oss genom användandet av olika leksaker präglas av leksakernas visuella karaktär och den kontext som leksaken har uppstått ur. Leken erbjuder inte bara en möjlighet till berättande om det som redan finns, utan även andra möjligheter till meningsskapande utöver verkliga förebilder och existerande verksamheter.[1]En slutsats som jag drar utifrån undersökningen är att leksaker inte är pedagogiska i sig, utan blir det först genom användandet tillsammans med andra.

[1]Nelson Anders & Svensson Krister (2005) Barn och leksaker i lek och lärande, Stockholm Liber, sid 62