Ingången till min essä ”Yrseln och uppenbarelsen” är att utforska skrivandet i relation till mitt måleri. Genom att skriva om mina tankar, tidigare arbeten och metoder har jag försökt hitta ord för min praktik. Mitt huvudsakliga tema kretsar kring blicken, den frånvarande blicken och den bristfälliga blicken, hur blicken och andra fysiska sensationer kan påverka arbetet i ateljén och ge upphov till andra sorters närvarande, likt uppenbarelser. Jag tänker mig att uppenbarelsen uppstår i yrseln eller i bristen. Människan under vatten är bristande, vi är ovälkomna och kanske blir det därför en bra plats för uppenbarelsen. Jag pratar också om hur uppenbarelse eller insikt blir nödvändig för min kreativitet, den livnär mitt skapande.