Det här arbetet undersöker hur tolkning kan förstås som materialiserat och förkroppsligat. Arbetet är placerat i skärningspunkten mellan hermeneutik och fenomenologi och förstås därför som en samverkan mellan de kroppar, material och platser som deltagit på olika sätt. Tolkning är tätt sammanskrivet med begreppet kultur i bilden och slöjdens läroplaner och styrdokument. Därför ryms också black metal-kulturen i detta arbete. Black metal valdes dels för att det är en kultur med tydlig materiell och visuell avgränsning dels utifrån misstanken om att den inte ryms inom smaknormen för bild och slöjd. Undersökningen synliggör hur tolkning materialiseras och förkroppsligas inom black metal och resultaten diskuteras utifrån nuvarande läroplan, Lgr 11, samt förslagen till reviderade kursplaner för bild och slöjd.

Med den multi-situerade etnografin som metod undersöks tolkning på ett flertal sätt: autoetnografiskt, deltagande i en fokusgrupp, intervju med en konstnär och ett tillsammanstolkande med ungdomar. I analys av materialet framkommer det hur tolkning görs på olika sätt och detta förstås genom arbetets hermeneutisk-fenomenologiska tolkningsram. Utifrån det diskuteras hur och varför förmågan att tolka är viktig i både bild och slöjd. Den autoetnografiska undersökningen bearbetas och presenteras med visuellt material genom hela arbetet och ska förstås som ett exempel på materialiserad och förkroppsligad tolkning av black metal.