Vilken funktion fyller det odefinierade i skapande- och förståelseprocesser? Syftet med den teoretiska undersökningen är att försöka förstå hur normöverträdelse och kunskapssökande utifrån det odefinierade kan bidra till personlig och konstnärlig utveckling. Studien syftar också till att synliggöra skapande- och förståelseprocesser som kan utnyttjas i skolan för att stärka motivation. Utifrån Julia Kristevas teori om abjektionen eller Alain Badious filosofi om multipeln undersöks fem konstnärer: Damien Hirst, Ana Mendieta, Jonathan Meese, Bill Viola och Zang Huan. Urvalet tematiserar döden och tangerar abjektionen eller gränszonen för det acceptabla.

Den gestaltande undersökningen utgår från utvidgad förståelse av abjektionen. Äckel, inkonsistens och struktur har undersökts. Det odefinierade undersöktes dels via i multipeln och det frånvarande, dels genom ett odefinierat mål. Abjektionens och språkets positioneringsförmåga har undersökts. Gestaltningsundersökningen påverkades av uppsatsarbetet. Konstnärernas samhällskritik inspirerade till ett postkolonialt ifrågasättande av svenskarnas rätt till Sverige.

Skapande- och förståelseprocessen har påverkats av att jag vid gestaltningen föreställer mig ett odefinierat och föränderligt resultat - det har minskat beslutsångesten och ökat idérikedomen. Jag har försökt arkivera döda idéer och gå vidare. Jag har förhållit mig till uppsats och gestaltning på samma sätt. När kreativitet och fantasi hålls levande infann sig en omedelbar resultatstillfredsställelse snarare än en fördröjd och ångestfylld. Jag äger makten att fortsätta omformationen.

Uppsatsens resultat pekar på att det odefinierade har åtskilliga funktioner för skapande- och förståelseprocesser. Fyra observerade funktioner presenteras. Den första var konstnärlig, mental och emotionell bearbetning. Det odefinierades andra funktion var som utgångspunkt för skapandet. Flera konstnärer undvek att definiera eller planera ett resultat. En tredje funktion var att blottlägga det odefinierade. Den fjärde observerade funktionen var att det odefinierade satte igång en process med oviss utgång. Något svårdefinierat kunde planteras för att skapa eller påverka en diskurs.

Det odefinierade visade sig framförallt ha en pedagogiskt viktigt funktion därför att det är kunskapsluckan som motiverar sökandet, som skapare av frågor och en dialog. Med andra ord är slutsatsen att det faktiskt kan vara en fördel för den personliga och konstnärliga utvecklingen ännu inte ha införlivat en viss kunskap. I ovissheten och det ännu inte definierade och ackommoderade ligger en oerhört spännande potential, inte bara för bildämnet – en drift att definiera det odefinierade.