Studien utgår från unga människors narrativ om staden Amman materialiserade med hjälp av stop motion-animation. Utifrån animationerna, samtal och fältanteckningar ämnade studien att undersöka vilka narrativ som framträdde och tolka dessa narrativ utifrån begreppet civic imagination. Syftet var även att undersöka vilka representationer som deltagarna använde i deras berättande. Studien har kunnat visa en variation av narrativ som berör både utformningen av staden, uppfattningar om staden, möjliga möten i staden och förhållningssätt till staden som en plats där du kan möta problem. Utifrån begreppet civic imagination kan det mesta i deltagarnas narrativ ses skildra ett rådande tillstånd och ett önskat tillstånd följt av förslag på hur vägen dit kan se ut och hur deltagarna själva kan praktisera medborgerliga agentskap. Animationernas visuella material innehöll flera olika representationer: Figurer som representerar deltagarna själva eller delar av sig själva, vägar som representerar konfliktytor, objekt som representerar staden utifrån det man tycker är relevant, objekt som representerar rum utanför hemmet som möjliggör möten, objekt som representera problem och lösning.Dessa materialiserade narrativ utgör i studien konkreta exempel i en specifik kontext men relateras sedan till frågan om vad ett materialiserat narrativ kan möjliggöra och hur stop motion-animation som bildpedagogiskt verktyg kan bidra till detta. Där menar jag att det materialiserade narrativet, utifrån idén om att narrativ är det sätt på vilket människan förstår, förändrar och placerar sig själv i världen, kan möjliggöra förändring. Jag menar också att stop motion-animation kan bidra till detta genom att utgöra ett användbart bildpedagogiskt verktyg som fungerar inkluderande genom att vara lätthanterligt.