This chapter is focusing on the material changes taking place when people stay at home because of pandemic restrictions. I discuss how homes have to make room for work, school activities, or a new family life by re-furnishing, using existing objects in new ways, or investing in new interior decorations and functions. The focus is on how new uses and combinations of objects originating from different arenas create innovative aesthetic experiences and ideals within the home. 

This text is part of a larger research study in which I analyze different aspects of how the staying at home situation is reorganizing our homes: socially, materially, and spatially. The research material is collected within a Swedish context and is based partly on interviews with people who are staying at home for various reasons, and partly on visual mediations of the staying at home situation. 

In this text, I will discuss how history is used and understood in different contemporary contexts regarding the domestic architecture of the fin de siecle (approx. 1880-1915). The focus is on apartment housing and my examples are all found in central Stockholm. I have used an ethnographical method with personal stories and experiences as my main focus while conducting interviews with people living in apartments in houses originally built around 1900. To place the interviews in a broader context they have been analyzed in relation to contemporary housing advertisements. In the first part of the article fin de siecle architecture is discussed as a coherent material style, modified to modern needs and dreams and given the function of a sign of among other things history, quality and status, legitimizing new modern lifestyles. In the second part, the use of history is considered as one among many factors in the project of homemaking and as being a possibility to transform yourself and your surroundings into better and more beautiful and interesting versions.

Syftet med denna text är att undersöka hur idéer om historia formuleras, förmedlas och används i presentationerna av samtida idealkök så som de framställs i tre utvalda köksleverantörers kataloger och på deras hemsidor. Frågor jag ställer mig är dels vilka idéer om både förr och i dag som förmedlas i de studerade kökskatalogerna, dels vilken bild av 1900-talets kökshistoria som härigenom skapas och hur den kan kopplas till idéer om identitet och social och kulturell status. 

Syftet med denna text är att analysera hur det förra sekelskiftets ornament används och definieras i vår samtid och hur de idag kan förstås som värdeskapande estetiska och historiska men också samtida uttryck. Detta har åstadkommits genom att visa på och diskutera hur det förra sekelskiftets bostadsarkitektur omtalas och beskrivs i två olika samtida vardagliga sammanhang, närmare bestämt i bostadsannonser och i samtal med människor som bebor lägenheter från denna tid. I bägge de analyserade materialkategorierna framkommer det att de utsmyckade arkitektoniska detaljerna från sekelskiftet 18–1900 ses som mycket attraktiva och betydelsefulla och att de ofta utgör utgångspunkten när sekelskiftets formspråk och arkitekturvärld ska definieras. Ornamenten används också såväl för att förankra bostaden i en föreställd historia som för att skapa en bostad som framstår som charmig, personlig och exklusiv. Lika viktig framställs emellertid möjligheten att betona bostadens samtidighet och modernitet genom lyfta fram nybyggda kök, badrum och trendriktig inredning.

Idag kan det förra sekelskiftets ornament inte längre sägas vara ornament i begreppets ursprungliga betydelse. Istället för att vara en oumbärlig del av ett objekts form och funktion förvandlar nämligen vår tids vitmålade miljöer ornamenten till fristående estetiserade objekt, bortkopplade från sitt ursprungliga betydelseskapande sammanhang. Ornamenten är dock långt ifrån betydelselösa utan kan beskrivas som en typ av statusobjekt som föreställs tillföra såväl vardagslivet som bostaden en extra dimension och skapa en känsla av kvalitet, lyx, klass, god smak, personlighet och historisk förankring. Detta är liknande betydelser som gavs ornamenten vid sekelskiftet 1900 men den stora skillnaden är att de i idag inte förstås i ett större kulturellt och estetiskt sammanhang utan ornamentets huvudsakliga roll är att utgöra en lagom utstickande kontrast till de moderna inslagen och göra bostaden med spännande och unik. Att det förra sekelskiftets arkitektur och dess ornament har fått en ny framträdande position i vår tid kan delvis kopplas till framväxten av såväl den urbana medelklassen som konsumtionssamhället där strävan efter upplevelser och möjligheten att förstärka och transformera sin egen personlighet är central.

Till skillnad från under stora delar av 1900-taet kan ornamentet idag, både som idé och som materialitet, sägas befinns sig inom ramarna för den goda smaken, åtminstone så länge det används och framställs i en anpassad (läs vitmålad) form, i kombination med en modern och tidsenlig inredning och färgskala och i ”rätt” människors sammanhang. Ornamentet framstår dock inte, trots dess uppgraderade status, som uppskattat i sin egen rätt som prydnad utan snarare i sin betydelse som manligt kodad värdeskapare och statussymbol. 

During the last decades the popularity of the domestic architecture from the late 19^th and early 20^th centuries has increased in Sweden. The once so colourful and diversified domestic areas have today been turned in to contemporary dreams containing white painted interiors, open plan solutions and various modern conveniences. Despite this transformation, the apartments often are being market as authentic places, with original features and a historical atmosphere. In this article I’m going to discuss the interaction between this dream of an imagined authentic historical setting and the dream of a contemporary interior design housing a modern, convenient lifestyle. The main question concerns the meaning of the concepts of history and modern (contemporary) imbedded in these dreams. How can these two be understood in relation to both general societal ideas concerning time and to more specific ideas concerning domesticity and architecture? The material contains partly of an ethnographic study based on interviews with people inhabiting Stockholm apartments originally built 1880-1915 and partly of advertisements marketing apartments from the same place and period of time. Images as well as spoken and written text will be taken under consideration, combining the ethnographical approach with a more classic art historical analyse.